Under många år gynnades den svenska bilhobbyn av en betydande lättnad beträffande importkostnader. För vanliga, moderna bilar gäller 10 procent i tull plus 25 procent i moms. Momsen läggs även på tullavgiften, med resultat att importförfarandet kostar cirka 38 procent.
Men för bilar i originalutförande och som var äldre än 30 år, slopades tullen helt och istället för 25 procent i moms tillämpades en införselmoms på 12 procent.
Men den 13 nov 2009 var glädjen slut. Med omedelbar verkan slopades den så kallade 12-procentregeln och alla bilar skulle beläggas med 10 procent i tull plus 25 procent i moms, alltså cirka 38 procent i tullavgifter.
Efter betydande protester från importörer med bilar som redan var på väg från USA, så backade Tullverket, men bara tillfälligt. Undantag gjordes för bilar som bevisligen redan lämnat USA. Men från och med den 1 januari 2010 var det den högre tullkostnaden som gällde.
Undantag för bilar av 1949 års modell eller äldre, förutsatt att man genom Handelskammarintyg kunde påvisa att bilen var i originalutförande.
Senare mjukade man upp reglerna något och accepterade att bilar som är 30 år eller äldre, som finns i max 30 exemplar i landet, kostar idag minst fem gånger mer än när bilen var fabriksny, är i originalutförande och kan klassas som kulturhistoriskt intressant — också skulle kunna tullas in efter 12 procent.
MED NORDTRAFIK I SPETSEN TILL HOLLAND
Den eminente företagaren och speditören Tomas Harring startade en proteströrelse som pågick till den 1 juni 2010 för att få Tullverket att återgå till 12 procent för veteranfordon som är 30 år eller äldre.
Samtidigt gjorde Tomas Harring en omfattande analys av regelverket i övriga EU och fann att Frankrike och Holland hade en betydligt mer liberal syn på veteranfordon. I dessa länder var det tullfritt och istället för 25 procent i införselmoms, betalades endast 6 procent. Samtliga med något som helst ekonomiskt sinne valde att transportera veteranbilar till Holland och förtulla bilarna där. Sedan kunde man skeppa dem vidare till Sverige utan att betala några tullavgifter alls i Sverige.
Efter elaka påtryckningar från svenska Tullverket beslutade man i Holland att från och med den 1 januari 2011, fortsätta importen av veteranbilar utan tull. Men man höjde införselmomsen från 6 procent till 19 procent. Detta var ändå bara hälften så dyrt som om man hade importerat bilarna direkt till Sverige.
NY HOLLÄNDSK TULL PÅ 6 PROCENT!
Holland har nu gjort en sensationell vändning tillbaka till sunt förnuft! Från och med den 1 juli 2012 har man ändrat sin införselmoms tillbaka till 6 procent! Och fortfarande ingen tull. Det innebär en rejäl sänkning av de totala importkostnaderna med 10.000-tals kronor beroende på bilens värde.
Tack vare den svenska statens oförskämda girighet blir nu resultatet att man förlorar ännu mer tullinkomster. Skillnaden i avgifter mellan Sverige och Holland är så extremt stora, att det inte längre finns någon som helst anledning att importera direkt från Amerika till Sverige.
ALL IMPORT PÅ SÄKRA RORO-FARTYG
Det har vurmats under många år, att man skall importera sin veteranbil i container. Dyrt men säkert, har det sagts. Inget kan vara mer felaktigt.
Ja, dyrt är förstås sant! Därför försöker alla speditörer att lasta in tre till fyra amerikanska bilar i varje container på 40 fot. För att detta skall vara möjligt byggs det ramper inne i containern och bilarna lastar antingen lutande eller rent av på varandra!
Breda bilar och smala containers resulterar i att hamnarbetare ofta skadar lacken på bilarna. Det är helt enkelt för trångt. Endast himlen är tak! På containerfartyg placeras containers nere i båtens lastutrymmen till det är fullt. Därefter lastas resterande containers på däck. Och givetvis på varandra. Det enda som begränsar antalet containers är fartygets godkända lastförmåga!
Speciellt vid dåligt väder under hösten och vid överfart på Nordsjön, har det hänt att containers har spolats över bord. Rykten gör gällande att under årens lopp har det samlats hundratals containers på havets botten!
Vid import till Holland tillämpas enbart RoRo-fartyg. Det vill säga att fartyget ser ut som ett gigantiskt parkeringshus. Bilarna körs för egen maskin ombord, parkeras och surras fast i durken. Eftersom man lastar från höger till vänster finns det hela tiden gott om utrymme för arbetarna att både kliva i- och ur bilarna samt att surra fast dem. Alla bilar står under tak inne i fartyget.
I Amsterdam körs bilarna i land och förtullas. Därefter körs de ombord på ett närliggande RoRo-fartyg för sista etappen till Göteborg.
Olyckor kan naturligtvis alltid hända, men det är vår absoluta uppfattning att transport med RoRo-fartyg idag är det absolut säkraste sättet att frakta bilar över Atlanten.
Jan-Eric C. Olfwenstam
